logoL
homecontact
Ελληνοσουηδικές Όψεις
Svenska Grekiska Perspektiv


ΘΕΑΤΡΟ

AUGUST STRINDBERG

Drömspelet.
Ονειρόδραμα.

Spöksonaten.
Η σονάτα των φαντασμάτων.

Hemicykeln i Athen.
Το ημικύκλιο της Αθήνας.

Alkibiades.
O Αλκιβιάδης.

Sokrates.
Ο Σωκράτης.


EURIPIDES: Ifigeneia i Taurien

översättning: Tord Baekström

 

P R O LO G
Ifigeneia, Prolog


ΘΕΑΤΡΟ

AUGUST STRINDBERG

Drömspelet.
Ονειρόδραμα.

Spöksonaten.
Η σονάτα των φαντασμάτων.

Hemicykeln i Athen.
Το ημικύκλιο της Αθήνας.

Alkibiades.
O Αλκιβιάδης.

Sokrates.
Ο Σωκράτης.


EURIPIDES: Ifigeneia i Taurien

översättning: Tord Baekström

 

P R O LO G

(Platsen utanför Artemis tempel i Taurien, invid havet.)

IFIGENEIA

(Kommer ut ur templet.)

När Pelops, tantaliden, kom till Pisa med

sitt snabba hästspann vann han Oinomaos dotter

till maka och blev far till Atreus. Dennes söner

var Menelaos och min fader Agamemnon: jag

är hans och Klytaimnestras barn, Ifigeneia.

Invid Euripos virvlar som av täta vindkast

och strömdrag oupphörligt skiftar ebb och flod

gav han mitt liv som offergärd åt Artemis

i Aulis dal – men skulden, den var Helenas!

Där hade Agamemnon samlat Hellas härsmakt

på tusen skepp i hopp att vinna segerkransen

vid Troja åt achaierna och vedergällning

för Helenas våldförda tro åt Menelaos.

Av ödesdiger, vindlös stiltje drabbad lät

han fråga eldens offertecken. Kalchas sade:

”O Agamemnon, konung över Hellas härsmakt,

ej skall ett enda fartyg kasta loss från land

förrän din dotter Ifigeneia har offrats

till Artemis. Du svor en gång att skänka

det skönaste som året alstrat åt gudinnan.

Det året nedkom Klytaimnestra med en dotter”,

(man unnade mig alltså detta skönhetspris!)

”nu skall du offra henne! ”Och Odysseus list

tog mig ifrån min mor – att bli Achilles brud!

Till Aulis anländ blev jag lyftad högt på bålet

och svärdet höjdes mot mig. Då stal Artemis

mig bort och gav achaierna en hind i stället.

Genom den ljusa rymden förde hon mig sedan

till detta land, till Taurien, där jag fick stanna.

Här härskar Thoas, en barbar över barbarer -

hans namn. Den Snabbe, gav hans vinglikt flinka fötter.

Han lät mig vistas här i denna helgedom

där – enligt riter som behagar Artemis,

till namnet endast goda (fruktan för gudinnan

avhåller mig att tala om det övriga) -

jag viger offren. Men den onämndbara slakten

är andras sak i helgendomens innandöme.


Den sällsamma vision som natten bringat mig

skall jag förtälja rymden -om nu det kan båta.

I drömmen tycktes jag ha lämnat detta land

och bo i Argos, sovande i jungfrukammarn.

Där hövdes marken av ett jordskalv – jag sprang upp

och stod därute och såg på hur husets fris

föll ned och hela taket, sammanstörtande,

ned från kolonnerna i grus till marken fälldes

tills av min faders hus, så tycktes mig, blott en

kolonn stod kvar. Från kapitälet föll ett svall

av blonda lockar och det fick en mänsklig röst.

Och trogen mot min plikt att viga främlingar

att dö, begöt jag honom gråtande, med vatten.

Jag tyder drömmen så: Orestes, som jag vigde,

är död. Ty sönerna är husets pelare

och de som jag begjuter med det vigda vattnet

de dör.


Nu vill jag gjuta dryckesoffer här

där jag befinner mig åt honom som är fjärran

-det kan göra – samman med de tjänarinnor

från Hellas som min härskare har givit mig.


Men varför har de inte kommit än? Jag drar

mig in i helgedomen där jag har min boning.

(Går in i templet.)

(Orestes och Pylades in.)


ORESTES

Håll vakt. Se att ingen kommer i vår väg.

PYLADES

Jag håller utkik, spanande åt alla håll.

ORESTES

Pylades, tror du detta är gudinnans tempel,

det mål mot vilket vi har styrt vårt skepp från Argos?

PYLADES

Det förefaller så. Är du av samma mening?

ORESTES

Och altaret som sölats av helleners blod?

PYLADES

Ja, blod har färgat denna altarrandens fris.

ORESTES

Ser du någon trofé som hängts på altarranden?

PYLADES

Jo, minnesmärken efter dräpta främlingar.

Nu får vi se oss noga om åt alla håll.

ORESTES

O Foibos! Vilken fälla har du fört mig till

med ditt orakelsvar när jag, som hämnats för

min faders blod och dräpt min mor, förföljd av hämnd-

gudinnorna i skift och jagad hemifrån

på många krokiga och långa vägar kom

till dig och frågade oraklet på vad sätt

jag kunde få mitt vanvetts hjul att stanna, slippa

de plågor som jag burit irrande kring Hellas.

Du påbjöd mig att fara hit till Taurien

där Artemis, din syster, har ett altare,

och stjäla hennes bild, om vilken man berättar

att den från himlen fallit ner i helgedomen.

Jag skulle röva den med list, med slumpens hjälp,

och sen jag trotsat dessa faror föra den

till Athen – och sedan? Därom sades ingenting.

Om jag gjorde detta skulle jag få andas ut

från mina kval. I lydnad mot ditt bud jag kommit

till detta obekanta, ogästfria land.

(Till Pylades.)

Jag frågar dig som delar mina vedermödor

vad skall jag göra nu? Du ser att murarna

är höga. Skall vi äntra dem och tränga in

i templet? Kan vi göra detta oupptäckta?

Och bryta upp det bronsbeslagna låset med

en kofot? Allt är obekant. Och blir vi gripna när

vi öppnar dörren eller gör oss redo för

vårt intrång, dör vi. Låt oss hellre fly till skeppet

som vi kom hit ned, innan döden hinner fatt oss.

PYLADES

Att fly är outhärdligt. Det var ej vår vana.

Och låt oss inte skjuta skulden på Apollons

orakelsvar! Vi drar oss bort från helgedomen

och gömmer oss i någon grotta, genomsköljd

av havets mörka vågor, ej för nära skeppet

att inte man får syn på det och röjer oss

för härskaren och övermannar oss med våld.

Men när den dunkla natten öppnar sina ögon

då skall försöket vågas att med alla medel

ur helgedomen smuggla ut gudinnans bild.

ORESTES

Nej, vi har inte rest den långa vägen för

att återvända när vi en gång stått vid målet!

Du talar övertygande. Vi går

och söker ut en plats där vi kan gömma oss.

Det skall ej ske att gudens heliga orakel

blir ouppfyllt. Det måste vågas! Ingen möda

får unga män begagna som en undanflykt.

(Båda ut.)

(Kören in, möter Ifigeneia som kommer ut ur templet.)